En saga av BeJoo.

Kapittel 1. Början på Berettelsen.


"Jag känner mig som en halv person, med en halv själ. Ibland kan jag känna att de finns någon mer där ute, som är precis som jag, som är halva jag, å halva min själ." 
De är början av denna berättelse, om en flicka som har i hela sitt liv haft en kännsla av att de finns någon mer där ute, någon där ute som är hennes andra halva. Å denna flickas namn är Natacha Strandech, å hon har nu left i 20 långa liv, med denna kännsla inom sig. Men när hon precis fyllde 20, så orka hon inte känna sig halv mer. Utan hon börja söka om tvillingar, å olika sådanna. Å de är här min berättelse börjar...

Jag sitter vid min dator, å studerar om tvillingar å enäggstvillingar. Å jag har nu kommit fram till att enäggstvillingar, de växer i mammans mage i samma ägg. Å när de kommer ut, är de som ett, fast dom inte alltid sitter ihop. Så jag börjar fundera om de kan vara så med min halva. Men hur ska jag få tag på denna person. Personen kan ju vara vart som hälst. Men om jag känner detta känner inte personen samma sak ? Min mamma har oxå alltid berättat när jag har förklarat detta för henne: Din tvilling dog i min mage. Din syster försvann i bilolyckan vi var med i när ni låg i magen. Men du klara dig, å de var ett mirakel.
Men de jag inte kan förstå, är varför jag känner att hon lever än. Hon som är min tvilling. Å om vi nu var enäggstvillingar, då borde ju båda ha dött. Men så kom jag fram till oxå att tvillingar kan oxå känna av den andra, fast inte lika säkert. Så de kan ju vara så att jag har en tvilling där ute i världen någonstans, elr har mamma rätt? Men nu orkar jag inte känna halva mig mer, inte i flera år till. Nej nu ska jag ta reda på varför jag känner detta. Min tvilling kanske behöver hjälp, elr, hon borde ju känna som jag, å de borde ju betyda att hon oxå vill veta. 

Men efter att ha studerat i flera timmar blir jag trött, å stänker ner allt jag har gjort, å sparar dokumentet med allt jag har skrivit, punkt för punkt. Sen stänger jag av datorn, å lägger mig i sängen. Min mamma kommer in, som alltid i 20 år. Han sätter sig vid mig i sängen, å ler. Jag ler lite försiktigt tillbaka. 
-  God natt min prinsessa, säger mamma å klappar mig på kinden.
Nej mamma kan aldrig lära sig att jag inte är ett barn mer. Hon säger: För mig kommer du alltid att vara min lilla prinsessa. Å hur jag än förklarar å säger hjälper de inte. Å jag har givit upp. Så jag låter henne säga de, så länge inte mina vänner är hos mig, å de har hon kått med på.
- God natt mammi, söger jag tillbaka.
Mamma ger mig en puss på pannan, å går sen ut ur rummet å stänger dörren, fast låter de vara uppet lite så min hund Eragon kan komma in. Å de gör han alltid när mamma har gått. Å samma i kväll, han hoppar upp i sängen å lägger sig bredvid mig under täcket. Nja han är inte nån liten hund, så han tar upp lika mycket som jag. Han är en sådan ras som heter typ slädhund, å är svart vit med blåa härliga ögon, som himmelen. Å jag fick honom när jag fyllde 16 år, för mamma å pappa trodde att de skulle hjälpa mig med min försvunna halva. Men de fucknar inte. Men jag älskar honom endå. Men iaf, sen när Eragon har lagt sig till rätta, å givit mig en blöt slick över hela ansiktet somnar vi.


Fortsättning följer... På kapittel 2.

Blää...

Blää :P Haha.. Jo varför jag skriver blää, är för att jag har nu vart sjuk i mer en en vecka, å mitt i allt så smittar jag min mattias, fy på mig liksom.. Men ja, vi är då iaf hemma hos mig å är sjuka, så vi är inte ensamma :) Hihi. Fast vet, jag har ej vart in så länge, så du kanske ej vet så mycket. Å jag har ej läst va jag har skrivit sist, så jag skriver lite endå :P haha.. Jag har vart i bodarna, på elg jakt, å de var trevligt.. Å sen har jag vart med mattias typ hela tiden :P Hihi.. å sen råttungarna har nu börjat bitt så stora att de springer runt å leker, å gör allt som sin mammi sacha gör, å de är hur söta som hälst. Å alla är till salu, så du får gärna köpe dom :P :) sen är de inte så mycket mer.. jo jag å camilla har nu avslutat vårt kapitell totalt.. men är inte ledsen över de alls. hon var ej en bra vän till mig asså..

Men sen förstår jag inte detta.. Jag har ju nu ett på börjande förhållande, men tack vare de så dissar alla mig. Till å med de kill kompisarna jag aldrig trodde skulle de. Men jag är gla att jag har de kvar som går i min klass. Men förstår bara inte detta liksom, hur kan man dissa mig för att jag ha ett på börjande förhållande ? ska man inte vata gla för min skull ? 

Men men.. nu ska jag å mattias ner på mora :)

Ha de...

SannHistoria.. av BeJoo.

Jag vaknade vid ca åtta noll noll, å klev upp som vanligt för sen, klädde på mig å donade. Sen drog jag till skolan, med ett leende på läpparna. Jo, de var en fin fredaas dag, å jag kännde att ingen kunna göra mig ledsen, elr få bort mitt leende. Jag var framme vid skolan nio noll noll, å börjar direkt då. Min första lektion var EuropaBiken, den är si å så tråkig å rolig. Men plugga iaf, för jag var på sånt bra humör idag. Efter den lektionen hade jag å klassen svenska, å då fick jag veta att jag skulle börja med att se en film, å sen berätta om den. De värka ju kul :) efter svenskan blev de lunch i en timme, jag å mina klass polers gick å åt. Efter lunchen så hade vi bild, å vi hade de hur kul söm hälst. Vi skrattade, lärarna eva å monica förstod inte riktigt va de var med oss, men vi sa bara att de var fredaa, å fint väder :) Hihi. sen efter bilden blev de tjej å kill - snack, fast denna fredaa fick jag vara med killarna, för de var jag bara i tjejgruppen, så vi såg film ist, å de var trevligt å kul :) efter filmen så blev klockan två, å då slutade vi. Jag å mina två vänner Bulan å Stefan åkte hem till mig, å tog de lugnt. Sen åkte vi å handla med min mammi, å ja vi skrattade å tog bilder, å skrattade mera. Har inte haft så kul när jag har handlat :P men sen åkte vi hem, å mammi hem till sig i väsa. Jag å killarna gick in till mig å chillade, sen ringde camilla en annan vän till mig, å hon ville sova hos mig. Å de var såklart så att hon fick. Så när hon kom, hade hon en öl i handen, å hon hade kört moppe hit. Men ja hon drack tydligen bara den ölen, så de bar okej. Men sen blev vi oroliga om David, camillas ragg (då). Han svara aldrig, inte ens igår, så vi blev oroliga. Killarna åkte hem, jag å camilla tog hennes moppe upp till hndriksheden. När vi var i noret fick jag täst köra moppen, upp till hindriksheden, å de gick bra, å var hur kul som hälst :) fast jag var då lite nerviss, min de är min lilla hemlighet :P när vi var framme hos david, ville han inte öppna, vi ringde honom, å han sa att han var hemma, å skulle öppna åt oss, men gjorde inte de. Då ringde jag Danne, å vi åkte ner till honom, å jag körde :) där satt vi sen ett tag, å sen ville camilla åka upp till david igen. Fast först ville hon ha cigg, så jag å danne låna camillas moppe ¨å drog oss till willys. Å de var härligt att åka med danne, han tog de lugnt fast endå ganska fort :P sen när vi kom tillbaka till dannes lägenhet åkte jag å camilla till david, å jag fick köra igen, för camilla hade druckit lite mycket då japp japp. Men vi var hos david ca tre timmar, halv tio elr så åkte vi hem, elr ja till ica maxi, för att först köpa choklad, å sen åka hem till mig, poppa popcorn å smälta choklad på, mums. Men tyvärr, vi skulle ej komma så långt. För då på kvällen hade de börjat regna, å de var hur mörkt som hälst, å de var lilla jag som körde moppen, för camilla hade druckit lite mycket, för att jag sulle tillåta att hon körde. Men ja vi klarade oss bra en bit iaf. Biten tills vi skulle ut på stora vägen. Vi skulle svänga ut från vägen som är precis innan bron om man kommer från noret. Camilla ropade bakom mig att jag kunna köra, men jag kännde att jag inte skulle. Men gjorde de endå, för hennes tjat å skrikande där bak. Men då kom en bil från mora, som skulle mot noret. Jag fick panik, tappade kontrollen å slöppte dumt styret till moppen. Camilla var snabb, som tur var, tog i styret, å gjorde så vi vällte. Så moppen landade på sidan, å mitt högra ben under, camilla över moppen, å vi gled så en bit, elr så. Sen stannade vi, å vi ställde oss sagta upp. Bilen som kom mot oss hade stannat, de fråa om vi behövde hjälp, men vi hann ej svara, de bara drog. Men jag å camilla brydde oss inte då, för vi ville bara hem till mig. Vi ställde moppen upp igen, den var då totalt paj. Men moton funka. Men så kände jag inte mitt högra ben, när jag titta ner såg jag bara ett vanligt sår, men så tittade jag närmre, å då såg jag de värsta jag hade sett i verkliga livet, jag trodde aldrig att jag skulle få se detta, för detta ser man ju bara i filmer. Jag såg ett djupt skrapsår, å sen någe blodigt å vitt, ja jag förstod, de var skelett. Jag tittade på camilla, som stod med moppen, å kollade den fortfarande. Hest sa jag till henne: camilla håll i mig. Camilla släppte moppen å höll i mig. Hon förstod ej vad som stod på, så hon frågade, å jag förklarade vad jag såg, de bästa jag kunna. Då tittade camilla ner på mitt ben, å såg de jag såg. Camilla bad mig då sätta mig ner, å de ville jag inte. För jag var ju på väg att svimma (tyckte jag) men camilla sa då att hon snart oxå skulle svimma, å jag skrek då till henne att hon ej fick de, för att jag skulle e.. Ja så höll vi på. Men jag satte mig tillslut, å camilla ringde David, ingen av oss tänkte på de enklaste nummret som finns, 112, nej camilla ringde david, å han svarade, men ville ej hjälpa, elr kunna ej, inte vet jag. Då stanna en till bil, å jag tittade in i bilen å såg att de var cicci som satt där, när våra blickar möttes sa hon någe till han som körde, å de åkte sin väg. Ja tack för de typ. Men ja sen åkte fler bilar förbi, å ingen stanna. Men tillslut stanna en bil å två killar klev ur. Den ena killen fråga om vi behövde hjälp, å camilla svarade att jag behöver åka till akuten. Så killen kom fram till mig å såg benet, å sa att camilla hade helt rätt. Men jag ville då inte följa med två främmande killar till akuten, vem vet de kanske kidnappar mig, elr dödar mig. Så jag vägrade. Men på någe vis så hammlade jag i bilen. Å jag låg i baksätet, camilla tog moppen till akuten. Killen som hjälpte mig in i bilen prata med mig hela vägen upp, å han fråga efter min mammis nummer, jag försökte komma på då, å sa ett nr, men de var nog först fel. så han ringde då från mitt nr, men sen på sitt nr. Å då svara mammi. Men vägen upp till akuten tyckte jag tog flera immar, fast de egentligen tar max tio minuter. Men den färden minns jag än idag, den var inge kul alls. Men när mammi prata med denna kille så trodde hon inte han föst, hon todde vi var på party å var fulla, å kompisar som ville ringa å skoja med henne. Men så fick hon prata med mig, å jag sa bara att jag var på akuten å att man ser benet. Då förstod mammi. Å hon fick prata med killen igen, å vi klev då in på akuten. Å då skulle jag komma ihåg mitt födelsenummer å skit. Men mitt huve funka inte alls. Så de fråga vad jag hette, å hur gammal jag var, å när jag fyllde år, då vart de enklare. Men de fyra sista behövde jag då inte säga. Men sen lade de mig på en bår, å rullade in mig i ett rum. Killen som körde kom in, men läkaren skicka ut han, då blev jag arg, han hade endå hjälpt mig! så han fick komma in en snabbis, å berätta att min mammi kommer snart. Sen stack han, å hans kompis. Camilla kom då oxå, å kramade mig. Sen åkte vi upp till röngen å ja de tog bilder på hela mitt ben, å de var en ren smärta, å så var jag chokad. Å dessutom fick inte camilla följa med in. Men sen när jag kom ut igen, kom camilla å sa att danne ville komma. Så hon gick å mötte han sen när vi kom tillbaka till samma rum på akuten. Å där låg jag då själv, å de kändes som om de var en evighet! Jag låg till å med å prata med mig själv, å grät, å ropade på mammi. Men tillslut hörde jag hennes röst. Då skrek jag med all den lilla kraft jag hade kvar, MAMMA! å de kom då in till mig, mammi å pappi. Jag grät mer än någonsint då, för jag trodde mammi var sur. Mammi kramade mig å jag sa förlåt. Hon tittade på mig å skakade på huvedet, å sen frågade hon om vi hade hjälm, å de hade vi, å om vi hade druckit, jag hade de inte men camilla, svarade jag. Då sa mammi att jag behövde inte säga förlåt. Pappi kom då in å höll min hand, han är egentligen inte ens min riktiga pappa, men han känns som de inom mig. Å just den stunden då han tog min hand, å våra blickar möttes, var de som om han är min pappi. För den blciken hade mammi oxå, den blicken, orolighet å ledsen. Sen kom läkaren in igen, å jag skulle få sprita i benet, bedövninge. Å jag tyckte de sa SPRUTA, men de var fyra stick jag kännde, fast egentligen sex, men de två kännde jag inte. Å de fjärde, sista jag kände gjorde hur ont som hälst, de var de värsta jag var med om då. Sen efter de gick läkaren för bedevningen skulle värka. Då kom camilla å danne in. Danne kramade mig, å sa att jag var riktigt dum å korkad som körde. Men jag sa att jag bara ville vara snälla å så. Å de förstod han, men jag såg oron i hans ögon oxå. Sen kom läkaren tillbaka å skulle titta mer på såret, å göra rent de. Då stod danne å berättade om sin olycka för några år sen, de var oxå moppe, men han fick en spricka i huvet. Då skällde jag tillslut ut danne, för jag ville ej höra de just då. Men då tänkte jag mer på de än vad läkaren höll på med. Så danne fortsatte reta mig. Han sa då: Tänk så här bea, de är värre att föda ban. Jag gav då han en hämsk blick å sa: Jag ska inte ha några barn! Då skrattade danne å sa: men vi ska ju ha barn. Jag skällde utan han att vi inte ska de, å han sa att han ville ha 20. Jag blev tokig å arg. Men så gjorde läkaren någe, å de gjorde ont, då hjälpte de inte med att danne gjorde mig fly förbannad, jag skrek rakt ut, å ville inte att de höll på mer. Men då kom en annan in, en kille, å han satte något för min näsa å mun, å bad mig hölla den stilla där hela tiden. Å jag gjorde de. Tills mammi ville gå ut å då sa killläkaren att de skulle ta in min kille. Jag ville protestera å säga att danne är min vän. Men fick ej, för jag skulle ha kvar "saken" vid munnen å näsan. Å då kom danne in. Å just då hände någe med mig. De började vibbrera i hela min kropp, å de känndes som om jag sjönk under min kropp, å de vibbrera å tjöt i mina öron, de lät som när hjärtat stannar i en film, i en sån dära maskin.. Jag skrek då att jag dör. Men danne tog då min hand å sa att jag inte alls dör. Utan att jag bara skulle andas. Då sa jag att jag älskar danne, å mammi hade då kommit tillbaka, å sa att jag nu var i flötet. Men jag sa direkt då att de var sant, att jag verkligen älskar danne, å ville att han skulle veta de ifall jag dog då.. Men sen kom jag tillbaka, men var då lite påvärkad. Läkarna gick å vi blev kvar ensama. Å då kom camilla in å sa att hon skulle hem, å då försvann danne oxå. Men mammi å pappi stannade kvar. Läkarna kom sen tillbaka å sa att jag skulle på operation. Så jag åkte upp på operation å sövdes ner. Å då skulle jag räkna till tio men kom till tre :P Å sen minns jag nu efter att ha drömt om denna olycka å dag att mammi viska till mig innan hon gick : Jag älskar dig, jag väntar på dig utanför. Sen opurerade dom mig, jag vet inte riktigt va dem gjorde men någet var de. Sen vaknade jag sagta men säkert upp. Jag minns att jag hörde röster men fick inte öpp mina ögon än. Men när jag tillslut fick de, såg jag mammi å pappi, å jag var i ett helt annat rum. Jo då, jag skulle få sova kvar några nätter. Å de brydde jag mig inte om då. Men gjorde de dagen efter. Men innan mammi å pappi åkte hem, fråga mammi om jag ville ha en snus, jag sa först ja, men ångrade mig å sa att jag skulle sluta. Men en kvart senare ville jag ha en :P Jo då de gick fort, men försökte iaf :P haha.. men sen åkte dom hem, å jag somnade igen direkt. Sen vaknade jag själv på sjukan nästa dag, å då var de lördag. Jag fick frukost. Å sen kom mammi å magnus å hälsade på. Å då fick jag veta vad killen hette som hjälpte mig, sebastian. Å jag ville ringa honom när jag kom hem, men när jag väl sen kom hem efter sjukan, ja då var de så jobbigt, att jag inte tänkte på de. Å sen hade mammi tappat bort nr, så jag fick aldrig tag på honom. Men hoppas han förstår att jag är tacksam.. Å så vill jag oxå tacka er som kom å hälsade på mig, de betydde sjukt. För de var hur tråkigt som hälst att ligga där själv, de ända jag gjorde var att se på tv, å ligga på rygg, blää.. men ni som kom var: Mammi, magnus, Steffisen, Bulan, Camilla, Mikkan å RuFus å LillPeter :) Tack..

Men slutet på denna saga.. Jag blev bättre å bättre för varje dag som gick å går. Men lite är kvar än. Å efter tre veckor å tre dagar tog jag bort stygnen iaf, å de var en lättnad. Nu är de bara om blostning som behövs, å de kan jag göra själv. Å så kan jag nu gå, de trodde jag aldrig jag skulle när jag började. Jag gick med kryckerna som mäst i två dagar, sen gick jag bara med dom när jag var ute, men hemma var jag utan. Så de gick bra. Men sen efter olyckan oxå, tappade jag å camilla vänskapen där. Vi blev mycket osams, å pratar ej. Fast idag börjar vi lite iaf. Men sen oxå träffade jag en kille nu oxå, igenom camilla från början. Vi skulle bara umgås som vänner, men fick nu ett öppet förhållande, de inebäs att vi får inte se någon annan naken i de andra könet, elr ha någet inom sex med någen annan. Men iaf.. Livet suger, de gör de. Men jag tänker inte på de nu, orka. Jag har slutat brytt mig, de skrämmer mig. Men jag tror nog att min kropp har sagt i från, å då kör den iväg lite av de värsta, å lite finns kvar. Men de kommer när jag ska sova. De är då olyckan. Å den drömmer jag om än...