Bells,
vad är de som på går? Seriöst egentligen? Vi sa ju alltid förr att de är du och jag, vi, oss, liksom. The Big B ever and forever! men vad hände med de, vad hände mellan oss? Vad har hänt med dig? Du fanns ju alltid där för mig förut, då vi gick i skolan, alltid. Men varför är de så svårt för dig att finnas här för mig nu? Och de med B-day partyt, liksom de var ju jag som årdnade allt, och du inget alls, så då blir de ju automatiskt mitt part. Dessutom, varje år vi ska ha party tesammans är de alltid jag som årdnar allt, precis allt. Och dessutom köper saker te partyt. Hur kan du behandla mig så här? Kan du då inte förstå att jag tycker då att partyt är att fira mig. Men att du endå kunna komma, men nej de gjorde du inte heller - Varför? .. Och varför kunna du inte bara hjälpa mig med städningen? De var ju ingen stor grej liksom...
Men allt detta har nu fått oss isär. Big B is no more, liksom, it´s saad, realy saad :( Och jag förstår inte hur.
Jag vet att du fick en sista chans förut. Men liksom, varför ska du förstöra den genom att du inte vill städa ele komma? De är små grejer liksom...
Och dessutom, varför kan du inte prata med mig ist, så vi kan reda ut detta? Ele är du för omogen att du inte ens vill de.. Och du skriver att du har bättre vänner på din blogg. Både du och jag vet att de inte är sant. Vi var dom bästa Bells, vi ägde alla.. Men vart har den Bells som jag älska över hela alltihopa tagit ivägen? Snälla kan inte hon komma tebaka?
Jag önska vi kunna prata, helt vid fyra ögon, men telen går osso bra, så vi iaf kan reda ut allt. Och liksom prata om saker och ting. Och få svar oå våra frågor. Jag vet att du osso har frågor Bells....
Jag kommer för alltid att älska dig min Bells, always!