Jag prata med min mammi idag, inte så länge sen. För de skulle komma hem till mig, och fira första andvent. Men de verkar inte bli. Mammi, mår inte bra. Hon har haft problem med körteln i halsen ett tag. Men nu är de någe mer. Du har fått hög feber, och bajsar blod, och har de i två veckor. Mammi, du får inte bli sjuk. Inte nu, inte, aldrig! Men när jag fick höra detta, stanna allt till, och de blev tyst. Jag slutade andas och hjärtat sluta slå.Du, vet att jag inte tror på någe, inte på de alla kallar Gud. Men nu ligger jag i min säng och ber, ber för att du ska bli bra.
Jag vill inte se dig på akuten, ligga på en sjukhusbår, de skulle jag inte klara.
Och mammi, jag kommer aldrig att klara att säga hej då, till dig. Jag cill ju att du är där, där och ser mina barn.
Jag vill att du är där när Emil blir bättre. Vill att du lever kvar hos oss, och är den mammin du är nu!
Nu när jag entligen fick dig mammi, den mammin man vill ha, då kanske du försvinner.
Jag kommer aldrig att klara detta. Du får inte försvinna mammi, för de är du som håller vår familj ihop, du är våran gudinna. Snälla mammi, jag ber, bli bra, bli inte sjuk.
De är ju bara dig jag har kvar. Och jag har mycket kvar, som jag vill att vi ska göra, och du ska lära mig.
Mamma bli bra!