Träffat en gammal vän.

Min helg har vart toppen, har inte dirr gjort mycket. Men en vän te mig kom hit, de var trevligt :) Vi såg film och umgicks, han fick mig dessutom att skratta. Jag var verkligen glad denna helg, fast de var en vecka sen jag bidde sårad och dupad.. Ärligt, jag kännde inget av de i helgen när jag var med Niklas :) Tack vännen för denna fina helg, du rockar! :love: 
Dock åkte ju han hem idag, vissa människor har ju jobb :P Fast jag ska ju själv börja jobba snart, ska på jobb möte på fredag :P Men ja, han åkte hem idag, och effter de har jag inte gjort mycket. Vi var uppe ganska sent i natt, lade oss mellan fem sex på morgonen, så jag var trött idag - Japp! :P Hihi...
Nu ser jag på TV, MTV, Jersey Shore :P Sen sova :P

Fast de är en sak, jag har saker hos Cris, och jag vill verkligen ha dom så fort som möjligt, så jag slipper tänka på de något mer... Jag har sms:at honom tidigare idag, men får inget svar. Vill inte ringa, vill inte dirr prata med honom. Men vill ha mina saker, liksom... Damn! De är verkligen jobbigt att "seperera"....

Ha de.

Sött och Rart..

Ingenting blir som man tror, hoppas ele tänka sig, helt hopplöst! Ibland undrar jag om allt är bara ett stort korkat skämt...Mitt humör de senaste dagarna, sen söndagen, har gått upp och ner. Men de är väll så när man är i depression. Mitt hjärta har te och med börjat krongla (mer än annars) de kan slå hårda slag, som den vill "komma ut", kanske vill te den personen jag har givit mitt hjärta te... Vad vet jag.. Oh ibland stannar mitt hjärta, ordagrant!, de är läskigt, men slagen kommer sen tebaka... Ursh, depression är inte alls kul :( Vill att den slutar! Fievel känner av den också, de märks. Stackarn. Jag kanske ska hålla mig singel resten av livet, då slipper både jag oh Fievel må så här, djuren går alltid före mig... Men vem vet, de kanske finns någon där ute som älskar mig, oh mina djur... Cris gilla mina bebbar, men de räckte tydligen inte, ele va man nu ska säga... En dag vet jag att de blir bättre, har iaf bitt de förr. Ele blir de inte så för att jag verkligen gillar honom? Jag vet inte ens vad jag vill elle känner just nu om honom. Jag vet att jag inte hatar honom ele är sur. Bara sviken oh besviken, oh ja + helt förvånad... En dag hoppas jag att jag och Cris kan prata igen, som i de fyra åren innan vi bidde tesammans...aja, ha de...

Det gör verkligen ont.

Denna smärta har jag aldrig känt förut. Jag har känt en massa smärtor, men aldrig som denna.. De gör verkligen ont, vad jag än gör, andas, pratar, lyssnar, tänka, titta, känna och röra sig.. Allt gör verkligen ont... Jag kan inte sätta smärtan i ord ens, de finns inga ord som kan förklara dena drägliga smärtan...
Jag förstår inte ens riktigt vad som har hänt. Ena stunden lycka, andra bara ont och tårar.. Aldrig ens ett tecken ele ord. Jag sa alltid ord när de var något, men du använde tysnaden. Jag förstår inte riktigt. För står inget av detta alls. Jag kan inte tro på saker jag inte förstår... 
Men en dag kanske kommer då jag kan förstå och tro, ele iaf tänka utan att allt ska göra ont..

Jag trodde verkligen vi var lyckliga. Jag älskar verkligen dig, och du mig, som du iaf sa. Men nu känns allt som en stor lögn.. Dina känslor, mina känslor, allt vi hade.. lögn.. 
Jag trodde verkligen på kärleken denna gång, men de slog mig rakt i magen, som en vass kniv igenom hjärtat...

Kärleken, kännslor, allt sött och kärt, kan gå och dö!!!!!!!!