Beaa-Lee

Jag fattar inte hur man kan skapa lit till världen (ett barn) när man sen är en skit som föräldrer... De gör mig så arg, verkligen arg, och ledsen. Jag fattar inte hur man kan behandla sina barn som skit, och sen ber om förlåtelse, får en förlåtelse och sen endå fortsätter en massa mer efter endå - Vilket BullShiiit! Jag vet inte hur länge jag ska orka med detta.. Jag sover inte, äter inget. Men är iaf ut, Fievel ska (fn) inte få lida för något min mamma gör... Jag borde kanske inte lida jag heller, men de är så svårt. Jag har sagt upp kontakten med min mamma förut, jag var sexton (besättelsen som jag skrev in här för någon dag sen, som jag hade hittat, efter den hendelsen så rymde jag från mamma, sökte hjälp och pratade aldrig mer med henne på ett år)... Men liksom nu har vi kommit till detta igen. Varför skulle jag dra in henne i mitt liv igen!? Damn... Men jag är så glad att jag har mina vänner. Mina vänner är min familj nu och för all evighet ! <3 Jag kommer aldrig att få mina drömmar i uppfyllelse, eller mina önskningar när jag fyller år ele jul. Allt jag alltid har velat haft dom tiderna är att hela familjen finns med och släkten och firar tillsammans. Men de funkar inte, och de gör ont. Men jag har världens bästa vänner, så jag är glad att jag har dom. Dock kommer jag då inte kunna fira jul ele skit som man gör med familjen, med mina vänner. Men jag har mina djur, jag kan fira med dom (: 

 

Är verkligen tacksam för vad Linda gjorde åt mig igår, ja vi träffades, och japp vi skrattade vi skrattade som vi alltid gjort för. Och de va skönt att få skratta igen, har ju inte skrattat riktigt på länge. Om jag inte minns fel,, skrev jag i ett inlägg att jag skulle vilja skratta så de gör ont i magen igen, och ja de fick jag göra igår tack vare Linda, och ja Viktor var också med i ett hörn. Men de var Linda som fick ut mig. Tack gumman!

Och sen senare samma dag träffade jag Malin, hon hjälpte mig att kolla på nät i olika affärer, jag orkade två, sen kunna jag inte mer. Men är tacksam endå, de betyder liksom. Och hon köpte en liten present te Fievel, konor, så nu har jag och Fievel börjat träna slalom (: Så tack Malin för att du hjälper mig med att göra något om dagarna så jag slipper tänka på mamma, och Fievel, han får också något kul att göra. Och han älskar denna "sport" .. hihi..

 

Men min dag idag sög, jag har bara tvättat och vart hemma... 

 

Ha de, orka skriva mer.

 

P.s Fievel har fått ennu ett namn så nu heter han: 

Falkor Fievel Wallie Johansson.

Så min tatoo ska de stå så här:

F. Fievel W. Johansson.

D.s

 

 

 

 

Bea sitter som alltid vid datorn i Väsa medans hennes mamma Cattis och Cattis kille Mats gör i årdning Alva, Mats 5 åriga dotter, för natten. När Cattis och Mats var klara med Alva kom de fram till Bea.

- Packa. Du ska få åka till Mora, säger Cattis.

Bea tittar förvånat på sin mor. För vad Bea minns att Cattis sa för bara någon timme sen att Bea inte skulle få åka till Mora och sova hos sin bästa vän Anki. Men Bea blev endå glad efter att Cattis hade ändrat sig. Så hon börjar packa sina saker. Då gick Mats ut för att klippa gräsmattan. Efter att Mats var borta gr Cattis fram till Bea.

- Sluta! Skriker Cattis till Bea.

Bea slutar att packa ner sitt sista plagg och tittar frågande på sin mamma.

- Jag skulle ju packa mamma säger Bea lite osäkert.

- Nej, skriker Cattis, du ska inte alltid få som du vill!

Bea tänker först säga ifrån, men hejdar sig. För hon vet att då skulle Cattis bli mycket arg. Så Bea gör som hennes mamma säger och sätter sig vid datorn istellet och börjar chattar med sina vänner på MSN. Då kommer Cattis fram till Bea igen.

- Du får inte sitta vid datorn, säger hon.

- Men mamma det är min dator, förklarar Bea, dessutom finns det inget annat att göra.

- Hitta på något annat, säger Cattis.

- Nej! utbrister Bea.

Nu börjar Bea bli irenterad på sin mamma. Bea vet egentligen att hennes mamma nu kommer bli sur. Men Bea känner att Cattis inte borde behandla Bea så här.

- Då drar jag ur modemet, säger Cattis medans hon går till modemet och stänger av den.

MSN loggas ut och Bea blir arg. Men när hon vänder sig om och ser på hennes mamma möter Bea "blicken", en blick som får Bea att rysa över hela kroppen och blir väldigt rädd. Cattis får denna "blick" när hon är nåra på att "sprängas" och blir mycket arg. Bea ser alltid "den blicken" innan hon blir slagen, dragen eller skrikt åt. Så Bea sätter sig i soffan ist och tittar på Disney Channel. Men då ställer Cattis sig framför TV:n så Bea inte kan se.

- Mamma vad gör du? frågar Bea.

- Gå och lägg dig! svarar Cattis med en bestämd röst.

Bea tittar på klockan (i sin mobil).

- Men mamma klockan är bara lite efter tio och jag har ju sommarlov.

Då gir Cattis fram till sin dotter och Bea tittar upp på sin mamma. Då ser Bea "blicken" och hennes kropp börjar skaka. Men hon säger inget eller går inte heller in till sängen. Då kommer Mats in igen .

- Bea är olydig igen så hon ska inte få åka till Mora, säger Cattis till Mats med en lugn röst (fast Bea kan höra att hon försöker dölja hur Cattis egentligen är, arg). Som alltid låtsas Cattis att vara lugn när någon kommer och kan se. Och hon vill inte att personer ska tycka hon gör fel fast hon gör. Men Mats tittar ner på Bea som fortfarande sitter i soffan, men tyst. Hon säger inget till Mats heller. Hon vågar inte. Hon vet hur hennes mamma är. Men Mats han säger inget han heller utan han vänder sig om och går tillbaka ut. När Mats var borta igen tog Cattis i Bea och säger:

- Nu går du till sängen!

- Mamma nej! "halvskriker" Bea tillbaka.

Då tar Cattis i Beas hår och tar tag hårt och kastar Bea på golvet. Bea slår i golvet med en duns och slår i huvudet hårt.

- Upp med dig! skriker Cattis.

Bea tittar upp på sin mamma. Men Bea reser sig upp.

- Mamma vad är det? frågar Bea och känner smärtan och gråten, men sväljer för att inte visa det för sin mamma.

- Jag hatar dig och var inte orolig du ska få flytta i från mig! skriker Cattis högt.

- Mamma tänk på Alva, säger Bea med en skarp röst.

Då tar Cattis upp sin hand och slår Bea hårt på kinden. Då klarar Bea inte av att motstå tårarna. Men precis då ringer det i Beas mobil och hon svarar. Men då tar Cattis mobilen och lägger på. Hon slänger den sen i soffan. Men det ringer igen och igen, så håller det på ett tag. Men Bea får inte svara. Cattis tar tag i Beas hår igen och drar in Bea i rummet där Bea och Alva sover. Cattis slänger Bea rakt in i rummet och Bea slår sitt huvud i något hårt. 

- Sov nu, säger Cattis och går.

Men Bea vill eller kan inte sova. Nu vill hon bara till Mora och få slippa allt detta och hennes mamma. Så Bea reser sig upp och sväljer smärtan. Hon går ut till Cattis och säger:

- Jag vill till Mora!

Men när Bea sen tänker gå tillbaka till sovrummet tar Cattis i Beas arm riktigt hårt. Så Bea får ont. 

- Du ska inte få som du vill, skriker Cattis och tar i hårdare i armen.

Tårar börjar rinna ner för Beas kinder och smärtan i sin arm, huvud och hårbotten gör verkligen ont. Men Beas tårar rinner mest ner för hur hennes mamma behandlar sin dotter. Cattis slänger in Bea i sovrummet igen och då har Bea så ont och ingen mer ork så hon lägger sig i sin säng. Cattis kommer då in i rummet med Beas mobil och de ringer. Men Bea hinner få sin mobil innan de börja ringa. Så hon svarar, och Cattis går. Och den som nu ringer är Anki. Bea förklarar allt för Anki. De bestämmer då att Bea kommer till Anki imorgon och kontaktar Soc. När de hade lagt på kunna Bea inte få någon blund alls. Hon vill bara bort i från sin mamma. Men när Mats kommer in igen kan Bea höra hur Cattis gråter och förklarar för Mats att Bea inte lyssnar, och att hon är en dålig mamma.. Bea tänker då kliva ur sängen först och gå in till dom och förklara exakt vad som hade hänt och att Cattis inte är en bra mamma, men ist för att klaga göra något åt det och inte bete sig som en skit mamma. Men Bea ligger kvar i sängen. Hon vet inte riktigt varför hon inte vill gå dit. Men något säger henne att hon borde ligga kvar och bara vänta tills morgondagen så hon kan komma till Mora och kontakta Soc, och kanske hennes fosterfamilj...

Jag har funderat idag, hur ska jag kunna riktigt älska eller bli älskad när mina föräldrar aldrig har riktigt visat mig hur,, eller kärlek alls. Min pappa är ett riktigt svin, värre än det också finns inget riktigt ord för honom. Och min mamma lämnade honom när jag var bara en bebis, välkdigt lite, de är jag glad över. Har märkt själv hur han är. Men jag vet inte hur jag ska tänka om min mamma längre heller. Jag känner mig verkligen bruten i bitar. Hela min familj är bruten, och dessutom hela min släkt ifrån oss i familjen. Och jag börjar fundera om allt har vart lögn eller sanning. Min mamma har börjat ljugit, och saken är den att de känns som hon har ljugit förr. Jag har ingen aning vem jag kan lita på längre. Men är de så konstigt egentligen när man knappt kan lita på sina föräldrar..? Jag önskar alla bara kunna börja prata sanning eller iaf älska varandra mer, och visa mer kärlek... Jag vet inte ens hur mycket mer jag orkar med skitet. Hur länge jag ska bry mig ens om personer som gör mig arg, ledsen, men mest besviken. Men sammtidigt hon är min mamma, och ska jag inte älska henne? ... Jag önskar någon kunna ge mig svar. Men hur ska jag låta någon in i mitt liv när jag har blivit sviken så många gånger och sårad, dessutom skadad? Och undra hur länge min kropp kommer att orka... Och undra om de finns någon där ute som kan förstå mig och finnas där liksom.. Men jag måste nog hitta mig själv först innan jag kan ta emot eller ge kärlek. Så jag hoppas jag hittar mig själv någon dag i framtiden...