Jo då idag har jag packat upp tre kartonger. Men också sårterat vilka som jag kan plocka upp nu och vilka jag inte kan än (måste köpa fler bokhyllor till bökerna). Så nu har kartongerna minskat (x Sen är de ju posar inne i "djurrummet" med de kan jag inte heller göra nå åt just nu pga ingenstans att göra mig av med dom. Liksom de är kläder, sängkläder och handukar, de behöver man ju garderober till ele byrå. Men jag har en garderob, och en byrå så kläderna ska in iaf i garderoben, men om jag ska komma åt byrån måste posarna bort och då måste jag först få bort kartongerna i köket. Men de är iaf på gång (:
Före:
Efter:
Men också, jag ska gå igenom mina kläder, inget blir närstan kvar. Men ska se vilka som är hela och fina de ska jag sälja, de som är fula och trasiga tänkte jag antingen slänga ele ha till agilitybanan :P Men jag börjar känna mig hemma här i lägenheten och jag trivs sjukt bra. Fast finns saker jag mår dåligt över, och jag trodde saker inte kunna bli värre efter att min bror inte svarar ele att jag ej får tag på honom. Men allt har blivit så mycket värre.. Och jag är rädd att mista en person som har kommit in i mitt liv nu, min nya "godman". Jag tycker om henne. Men de är ganska jobbigt för henne och min ekonomi. Min mamma har verkligen ställt till det, och de är jag som får lida. Just nu tål jag inte min mamma, så de är andra saken som är jobbigt, jag har ingen mamma längre häller, känns de som. Och känner att jag orkar inte ha med henne att göra. Jag försöker med allt jag kan att hjälpa henne nu när hon mår skit. Men inget får man tillbaka, ele mer klag att man inte gör något. Efter att hon sa de har jag verkligen givit upp + så är jag dottern, inte hennes mamma. Så jag orkar inte med henne nu. Jag behöver sköta mig själv nu och mina problem som tex. ekonomin som hon har startat..
Nu när mopedolyckan har minskat i mina tankar, de har nästan försvunnit helt, iaf bilderna jag får på natten. Men nu ska annat ställa till så att jag har svårt att sova, damn! Kan jag aldrig få slut på jobbiga saker!? Och jag undrar hur (fn) min mamma tänkte egentligen när hon hade hand om min ekonomi, ele hur hon tänker nu. Hon liksom ljuger så otroligt mycket. Jag börjar förstå varför folk håller sig undan henne. Om man håller på att ljuga hela tiden ele alls försvinner människor, fast de är familj och släkt. Men att hon aldrig lär sig. Och jag börjar nu fundera hur mycket hon har ljugit för mig... Fan...
När jag plockade upp kartonger idag hittade jag gamla brev, de va kul att läsa, och lite ledsamt. Jag hittade ett gamalt brev att ett ex jag fick när jag och han var tillsammans, de var r sen men jag saknar honom. Och läste brevet och kände då saknaden jag har och de jag gtt miste om. Nog för att han gjorde slut, men endå. Vi är vänner fortfarande, och pratar. Men oj vad jag saknar honom. Han var min första riktiga kärlek. Och de var när jag var sexton. Men vi bor för långt från varandra, alldeles för långt, han bor i typ blekinge/skåne och jag mora liksom, svårt det.. Men är glad att vi är vänner (: ... Och jag hittade också ett vykort jag fick av min första "godman", ett julkort. Hon lever inte längre heller. Men rörd blev jag att jag hittade det vykortet av henne. De betyder för mig liksom. Och hon bettyde för mig, hon var min bästa vän och förbild...
Men men, ska nu se film, Lady och Lufsen (ettan, sen kanske jag ser tvåan :P)... Ha de.